fredag 18 mars 2016

Varje katt vill ha ett eget hem

Foto föreningen Hemlösa Katter Helsingborg

För några dagar sedan dök den här lille herrn upp på facebook med sin bild. En till synes kanske inte så vacker katt men mitt hjärta det brast. Mitt itu. 

Varför?

Varje katt här i världen behöver ett eget hem och vi ser varje dag katter som hittas, till synes komna från ingenstans och där ägaren sen inte ger ett uns av ljud ifrån sig att sakna sin katt. Visst finns det katter som ägaren vänder upp och ner på varenda sten när den kommer bort och många många katter är kära älskade familjemedlemmar men det finns oxå massor av katter därute som lever ett liv ute, kanske har ägaren dött, kanske har man bara tröttnat?

Min egen Findus kom till oss sommaren 1998. Han troddes av veterinären vara ca 5 veckor när han kom, en späd liten kille söt som socker. Dök upp på en gräsmatta i Skummeslövsstrand, till synes från ingenstans, var kommer en sån liten katt ifrån? Saken är ju att dom små går inte så långt för egen maskin....Findus gav mig så mycket och vi fick 13 år tillsammans. På ålderns höst fick han diabetes och jag la mängder med pengar på honom nere i Helsingborg, bara för att få dom där allra sista månaderna med honom och för att han skulle må bra. Han fick så mycket kärlek han kunde ta emot och han var en familjemedlem. 

Melker på den första bilden har levt ute i minst 10 år. Han har levt helt på egen hand, kanske har han blivit utslängd, har hans ägare dött eller så har någon bara tröttnat på honom eller så har han gett sig iväg men ägaren har inte brytt sig om att leta. Han har aldrig fått känna den här kärleken, kunna ligga och sova i trygghet och få mat i lugn och ro i sitt liv. Aldrig. Utom dom sista veckorna när föreningen hemlösa katter i Helsingborg fångade in honom. 

Såhär skriver Mysan på hemsidan om honom när han till slut fick somna in pga sin sjukdom och sina skador ;
Det är en tung och sorglig dag idag .
Jag och Melker var idag på Haga veterinär . Efter konsultation med 2 av deras veterinärer så fick Melker idag somna in i lugn och ro .
Melker mådde inte bra. Hans allmäntillstånd var mycket dåligt och han var apatisk. Han var gammal, mellan 10-20 år gammal. Han hade det obotliga viruset fiv- kattaids. Han hade flera sår på kroppen, han hade en infektion i mellanörat och trumhinnan buktade uppåt och där var vätska i örat. Han hade dålig tandstatus och behövde sövas ännu en gång för att åtgärda dom och han hade behövt fler veterinärbesök för att undersöka örat och han hade behövt lugnande medel för att kunna undersökas. Utifrån hans anamnes, ålder och allmäntillstånd så beslöt vi att det var det enda rätta för Melker att få bli fri från sitt lidande och plågor och att det fanns inte mer för oss att göra för honom .
Det var ett fruktansvärt tungt och svårt beslut men för Melkers skull, det enda rätta .
Det gick mycket lugnt och stressfritt som möjligt till . Han fick ligga kvar i tryggheten i transportburen tills han hade somnat när han hade fått lugnande medel, han låg mycket och vilade i transportburen hemma och det var hans trygga plats . Sedan tog vi ut honom från buren till undersökningsbordet så låg han på en mjuk filt där med och jag klappade och strök honom och pussade på honom och jag fanns där tryggt vid hans sida tills hans var redo och gick över regnbågsbron .
Melker dök upp på matstället för 10 år sedan som redan då vuxen katt. Vad hans tidigare bakgrundshistoria är, det har vi ingen aning om. Har han kanske haft ett hem? Har han kanske varit en älskvärd familjemedlem som dock inte kastrerade eller idmärkte honom? Dog hans matte eller husse så han blev hemlös eller tröttnade hans ägare på honom så han blev utslängd? Eller är han född ute av en hemlös kattmamma? Frågorna är många och vi kan bara spekulera. Vad vi dock vet är att han är och var en otrolig krigar kämpe utan dess like, som överlevde så många år som hemlös . Han har kämpat och kämpat och kämpat år in och år ut, dygnet runt i alla sorters väder och vind och det tog tyvärr till slut ut sin rätt på honom 😔. Förlåt Melker att vi inte såg dig tidigare och att vi kom försent denna gången 😿.
Vila i frid älskade Melker 

Jag grät när jag läste detta och kände att jag vill verkligen göra nåt för dom här katterna. Inget djur förtjänar att leva såhär i sitt liv, alla djur behöver kärlek.

Budskapet är egentligen när det gäller just katter väldigt enkelt. Alla katter behöver ett hem. Nu kommer våren med alla kattungar och ja dom är ju jättesöta när dom sitter där hos kattmamman. Men alla kattungar blir stora och även stora katter behöver ett hem med mycket kärlek, omtanke och nån som ser till att dom får vård om dom blir sjuka. Ta inte hem en kattunge om du inte har tänkt behålla den. En katt som är van att få mat inne klarar sig inte ute på egen hand, det är bara en gammal skröna. Istället dör den en väldigt plågsam död, den svälter sakta ihjäl. Skadar den sig så är moder natur väldigt hård och skoningslös. Ge din lille vän det liv den förtjänar, ett liv i total kärlek, trygghet och omsorg. 

Vill just du skänka en slant till deras verksamhet? http://www.hkhs.n.nu/ Gå in på föreningens hemsida och skänk just ditt bidrag, och hjälp en katt till ett drägligare liv så att dom här föreningarna kan få leva vidare, dom gör så stor skillnad för katterna som far så här illa!


Vila i frid Melker, ha det fint där på andra sidan regnbågsbron! <3 p="">


söndag 13 mars 2016

Andra veckans träning


En veckas träningspass är över. Första veckan. Idag inleder jag andra veckan, sex dagars varierad träning, en vilodag. Samma schema som Hanna körde från början, mest styrka, mindre cardio. Varför? jo för att får man muskler bränner musklerna mer plus att jag är svag i vissa delar i kroppen som jag framförallt känner av när jag rider. Känns emellanåt som om jag tappar svanken exempelvis. Lite som om någon monterar bort ryggraden på en. Svårt att förklara men en väldigt jobbig känsla när den kommer. Behövs mera muskler. 

Igår var Ida här och hon och Hanna gav sig ut i skogen, efteråt kom dom tillbaka och Hanna hade fått känna på den där underbara känslan att galoppera i skogen. Efteråt fick jag och hundarna spåra tappsko :) Sånt som händer.

Det har varit en underbar helg med en underbar blå himmel förutom idag, då dimman ligger över berget och det är rått och kallt ute. Blir en dag inomhus med tvätt jobb och lite träning. 

Lets go!

onsdag 9 mars 2016

Vår i luften!


Åh vilken underbar dag det har varit! Solen har lyst från klarblå himmel i eftermiddag och det var så skönt ute! Det blev lunch i uterummet och vi bara njöt...det är så skönt! Ankorna låg uppe på gräsmattan och bara sov lite stilla medan hönorna pickade glatt i gräset, har alltid undrat vad det är dom hittar?

Vi har iaf bestämt oss för att vi har för många hönor så igår flyttade tre, imorrn flyttar ytterligare två och sen åker tre till min bror med sambo. Fyra drakar måste gå hädan oxå det är för hemskt hur dom jagar ankdamerna, två är redan halta av den oömma behandlingen, idag satt där två drakar uppe på en ensam stackars anka. Nej dom är för många, herrarna. Alldeles för många. Fina, men för många!

Och ja jag har lyckats hålla fart i min träning i hela två dagar :) ännu så länge har jag ångan uppe! Gjorde övningar igår som inte kändes när jag gjorde dom, men jag kan säga att dom brände precis där dom skulle...aj aj. 

Nu kvällsmat och sen lite lågintensiv cardio...har varit och gått med hästarna i skogen oxå, jätteskönt! 


söndag 6 mars 2016

Det kan gå så fort


när livet vänder tar en helt annan vändning än man trott. Innan något man tagit för givet pang bom tar slut hux flux utan  någon som helst förvarning. 

Nej jag talar inte om vare sig min familj eller någon jag egentligen känner så väl men en händelse som skakat om Knäred i veckan. Ett ungt liv som ryckts bort alldeles för tidigt. 

Man ska vara rädd om det man har, sina nära och kära och framförallt sig själv oxå....ett tu tre är det slut och borta.

Härhemma har veckan präglats av bihåleinflammationen jag fick förra helgen, det är först i slutet av veckan jag kom igång igen och kände att jag fungerade i skalle och kropp. 

Och det är då man tittar på vågen. VÅGEN. Nej nu! Nu har jag tagit tag i Hannas tränare Ida att nu får hon hålla mig i håret. Jag är ju då nämligen som jag har berättat periodare. Nej inte alkoholist! Utan periodare vad gäller träning. Jag tränar ett tag och sen liksom planar jag ut med ursäkten att jag tränar, jag kan vila. Vaddå vila? I ett halvår! Nej du fru Fyhrlund så funkar inte vågen. Den visar ingen barmhärtighet alls. 

Förr så sprang jag, gick på gym, gick på gruppträningar, jag har faktiskt tränat bort alla dom där gravkilona en gång och höll det ett par år. Sen blev jag sambo igen och på den vägen är det. Lathetens väg. Vägen genom ursäkter. 

Så nej, nu banne mig, nu får det väl vara slut på pratet! För jag vet inte hur många gånger jag har sagt att nu ska jag ta tag i detta. I sådär 10 år? Därför sa jag åt Ida att jaga på mig! 

Så nu, NU!