torsdag 14 december 2017

Hemsidan kommer gå i graven


Efter ett antal år har jag beslutat mig för att låta kennelsidan gå i graven. Det känns inte aktuellt med valpar längre då jag inte vare sig tränar någon jakt eller är speciellt aktiv inom det gebitet längre så nej jag har helt enkelt beslutat att låta den gå iväg. Kanske dyker den upp igen, vem vet. Men inte nu. För nu är det bara bloggen som får vara i liv och när abbonemanget på hemsidan går ut så kommer den gå i graven. 

En era går till sitt slut brukar man ju säga och det känns väl som rätt tid att låta den göra det nu.

Allting har sin tid och tiden den går så himla fort. Hinner inte riktigt med emellanåt. Sa till maken häromdagen att när Hanna börjar skolan igen kommer vi vara helt försoffade hela högen. Tur vi har hotellet så vi iaf har lite koll på dagarna....lite iaf. 

Ikväll är dottern iväg och gör julgodis och snön den bara vräker ner. Vi fick äntligen satt på snösulor så ikväll känns livet lite lättare. För er som inte har häst så är det en skräck att släppa ut en häst med skor utan snösulor i hagen när platåerna växer och man ser för sitt inre hur hästen vrickar sig och bryter benen för att den får ett stolleryck när exempelvis snöplogen far förbi. Så nej det känns väldigt tryggt att äntligen ha snösulor på damerna. Dom har fått vara inne väldigt mycket den senaste veckan just pga skaderisken, varit ute några timmar och fått gå in igen. idag fick dom en liten promenad i väntan på hovis. Men imorrn får dom vara ute hela dagen igen äntligen. Kommer dom nog gilla. Sen i helgen ska det bli kallt och klart, ååååå så skönt! kommer sitta i lä och dricka kaffe på bänken på en fäll. Underbart!!!!

Men ,nu är det snart Ernst på tv :) må gott mina vänner!



söndag 3 december 2017

Första advent


Så var första advent här. En härlig uns av ljus sprider sig äntligen över landet och nu är det inte långt tills det vänder. 

Mot ljusare tider...och förhoppningsvis mer sol. På danmarks vädersida DMI står det att läsa att nu går vi mot mildare och blåsigare tider. Skogsägarens värsta fasa efter en sån här höst vill jag lova. 

Ja dom här senaste veckorna känns som om jag skulle kunna sova i flera veckor efter. Har lagt mängder med timmar och energi på att leta hem åt lilla Juno, problemet är fortfarande inte löst och vi vill ju så gärna att hon ska få ett gott hem. 

Sen verkar det som om cancervågen har slagit till över oss. vi har flera vänner som drabbats på kort tid, någon går att bota, någon har fått det dystra beskedet att det inte alls går att vare sig operera eller behandla. Tunga tråkiga besked som man inte vill att någon ska behöva få. Inte ens ens värsta fiende. Usch! 

Vänner som gått i väggen som tidigare varit glada positiva och haft koll på det mesta oroar sig nu för ingenting och för saker som man inte oroat sig för på flera år. Man vill så gärna hjälpa men känner sig så hopplöst hjälplös. Man känner sig hopplös minst sagt. 

Och så har ju då dottern hoppat av skolan. Hon har kämpat, hon har använt kvällar helger halva nätter till plugg suttit med huvudvärk var och varannan dag, gråtit av stress över prov och verkligen kämpat men till slut fick hon inse att nej jag kan inte kämpa mig igenom detta jag måste byta linje. Vad händer? Jo rektorn säger nej. Där är fullt. Dom har inga mängder program på osbeck heller och byta skolan är inte aktuellt. Inte när man är så slutkörd i botten på energi så den inte finns längre. Då är inte längre skoldagar ny skola och nya kompisar ett bra alternativ. 

Rektorn hade ett par halvvarianter men alla gick ut på att skolan skulle längas till fyra år och då sa Hanna att nej, jag hoppar av och söker om nästa år. Samlar kraft samlar energi och börjar om. Men för en mamma att se ett barn under flera månader vara så ledsen må så dåligt och kämpa så har slitit sönder mammahjärtat. Man vill stötta men vill kämpa med henne men man gråter inuti. Igår gick jag och la mig och somnade och har sovit tio timmar inatt. Det behövdes. Verkligen. 

Hanna ler igen. Hon är glad igen och har piggnat till. Hon har städat här i huset så det glänser på sina ställen, hon har städat i stallet så man knappt vågar gå in där och hon har röjt igenom hela sitt rum. Ju sämre man mår ju mer städar man sägs det och det är ju en del av utrensningsprocessen. Den gör gott.

Nu ska vi motionera våra hästar sen ska vi ner till hotellet och fira första advent..Ha en mysig söndag därute och var rädda om varandra!


tisdag 28 november 2017

Juno behöver ett hem!


ibland blir livet tokigt. För den här lilla damen som är fyra år har det blivit jättetokigt. Familjen hon bodde i fick förändrad familjesituation och kan inte ha henne kvar. När hon fick flytta till skåne till sin storebror tyckte hon inte alls om honom och det blev lite för mycket för henne. Väl därifrån åkte hon till en farbror som var äldre men han tyckte inte om att hon drog. Hunden i sig var jättemysig tyckte han men hon drog för mycket i kopplet. 

Juno är en mysig hund en gosehund med mycket spring i benen och måste komma någonstans där man förstår det att hon behöver motion och vettigt arbete. Hon kommer bli någons bästa vän men det är lite bråttom! 

Juno är född här på gården och mamma är Chili, pappa är Inger Karlssons fina hane Einar. Det är fina jaktlinjer rakt igenom och kullen är en trevlig arbetssam kull, väldigt jämn. Det som skiljer dom från andra hundar jag haft är att dom är väääldigt kvällströtta! 

Tror du att du kan ge Juno ett permanent hem med trygghet och kärlek? Ring mig genast på 0730846220!

söndag 26 november 2017

#fuckcancer


Tiden den går. Livet går alltför fort. Den här senaste tiden har livet här bestått av en del tråkigheter, inte för oss i familjen men för vår omgivning, vilket gör att man stannar upp och ibland så känner man att man måste ta en paus för att orka. 

Dels har jag en väninna som fått cancer. Höll på att köra av vägen vid beskedet och det gör ont i hjärtat varje dag när jag tänker på det. Det är en hemsk sjukdom. Verkligen. Så obestämd, så oförutsägbar och så vidrig. Många tankar och funderingar passerar huvudet....och vi håller alla tummar alla tår och allt vi har för att detta går bra och försöker under vägen att bara finnas där med allt vi kan. 

Sen en annan konstig sak som hänt är att jag nog aldrig trodde jag skulle ha ett barn som hoppar av skolan. Men, troligen har jag det. Men nej inte frivilligt. Hon har länge känt att hon inte mäktar med matten på det programmet hon går och där är flera elever redan som hoppat över till andra linjer men när nu dottern bestämde sig för att nu har jag kämpat, nu har jag försökt plugga som en gnu men nu är min ork slut och jag ser mina betyg försvinna ut i det blå och faktiskt gör något åt det, då säger rektorn nej det finns inte plats. 

Efter samtal med skolverket i fredags så inser jag att det är inte fullt så enkelt som att rektorn kan säga på det viset, men alternativen känns inte som något alternativ heller och dottern har då troligen valt att ta en paus och sen starta om. Göra om, göra rätt. Eller hon har gjort rätt men hennes ork tog slut. Efter att ha sett hur hon suttit i sina böcker tills långt in på kvällarna i hur många veckor som helst så förstår jag henne helt och fullt. Men livet kan ibland ta konstiga vändningar. 

I fredags hade vi dock vårt första julbord på hotellet och det var riktigt lyckat. Eller nja det vart ett par fadäser som inte får hända men nu hände det. Gör om, gör rätt. Eller beställ mer mat typ. Ännu mera mat. Pinsamt och skämskudden åkte fram men kan inte göra mycket åt det. Så¨, om två veckor gör vi om och gör rätt!

Ha en fin söndagskväll, ta vara på livet och njut!

lördag 11 november 2017

Det gäller att planera


Ibland önskar jag att dygnet hade fler timmar. Finns så mycket man vill göra, vill kunna fixa, greja och träna och ja dygnet har för få timmar. Men då gäller det att planera. Och fundera ut hur man gör saker på bästa sätt. 

När jag satte igång att träna med Inga insåg jag snabbt att hon inte alls är som sin mor. Inte överhuvudtaget. Chili kunde man träna en gång i veckan och saker bara satt från gång till gång. Så fungerar inte Inga alls. Där måste man träna varje dag, befästa, störa ur och befästa igen och bygga framåt. Bit för bit. Tränar man henne en gång i veckan så kommer man ingenstans alls. 

Knepet har jag kommit på heter att träna henne på promenaden. Den där promenaden som jag gärna överlåter till maken men som jag själv behöver så väl. Alltså, numera går vi både promenad och tränar. Samtidigt. Behöver inte vara milslånga promenader men promenader som har kvalitetsmässigt bra innehåll för Inga och där jag känner att jag kan träna hålla ihop mitt eget huvud och få Inga att hålla ihop oxå. 

Första passet kan jag tillstå var en mindre katastrof det där att hålla ihop spring i benen med att träna? jösses. Nej det går inte sa Inga. Sen kom hon sakta på att jo men tant har ju godis med sig ut! Då var det genast mycket roligare. Det som sen hände efter en stund var att Ingas huvud tog slut. Helt slut. Det var som om någon tryckte på en knapp bara sådär. Orkar inte mera! 

Sen nästa runda var mycket bättre och så har det gått lite framåt. Idag var husse med. Störning klass 3 varning kan man säga att det blev. Att gå fot åt andra hållet när husse var med var inget alls som Ingas huvud höll med om. Nej nej. Tog en bra stund att övertala henne där. Men, återigen, sen hade huvudet gått på högvarv så mycket så sen var där inte mycket energi kvar. Det där är ju något som måste byggas upp, ungefär som på små barn. Inget konstigt men så annorlunda. 

Väldigt annorlunda. 

Ikväll ligger Inga och tuggar ben, Mint som fick sig lite träning oxå på promenaden har en mer laid back hållning ikväll och ligger nånstans och stensover. Själv har jag suttit på stolen mest hela dagen med min influensa. Var en tant som hostade på mig på gekås häromdagen och ja där var nog lite flunsasmitta i det känns det som. Värk i kroppen och feber, inte våldsamt men sådär lagom så man känner sig som en disktrasa. 

Nu blir det soffhäng och sen sen tv!

Ha en fin kväll därute!

söndag 29 oktober 2017

Idag har du varit här ett helt år....


och jag frågar mig ofta varifrån kommer du????

Det var precis den här söndagen förra året som han dök upp här första gången den lille katten vi kallar Rufus. Han är så söt och så näpen och han ser så välmående ut. I början så var han ganska räddhågsen av sig men när jag ropade *kom kissen får du mat* så kom han ångandes och åt upp maten på trappen. Varje kväll.

Sen dess har han varit just det, här, varje kväll, nästan. Kan nog räkna på ena handens fingrar när han inte varit här och just ikväll så jamade han när jag kom ut till honom. Han har liksom lärt sig oxå att visar han sig så kommer han med mat för det är ofta han inte syns när jag går ner till stallet men när jag sen går upp igen så sitter han där och väntar vid traktorn och hästtransporten. Så söt. 

Till skillnad från katter vi haft runt husen tidigare så är han mycket svårare att få tam men det går framåt och ikväll satt han och åt bara en halvmeter ifrån mig. Kylan kryper närmre och jag vill bara att han ska kunna gå in i stallet och värma sig om natten, undan alla faror som lurar ute i naturen om nätterna. Lille killen. 

Men, under my watch ska ingen svälta så han får sin mat så länge han vill och vi jobbar vidare på att få honom att lita på mig. Ännu så länge har han ett schabrak och en stor go filt liggandes i traktorn, dom vita håren på sitsen vittnar om att det där är en plats som han faktiskt använder, har sett honom komma därifrån någon gång oxå. Där har han åtminstone skydd från värsta vindarna och värsta kylan inuti traktorn inne i vårt garage. 

Gullegossen! 

söndag 1 oktober 2017

Joggingtur genom skogen


Gomorron!

Nu börjar löven falla från träden. Det gröna skimret börjar försvinna och anta en mer roströd ton. Jag älskar däremot när naturen just skiftar färg och igår vart det magiskt att springa genom skogen. Istället för som på bilden vårens första gröna så vart det rostrött och gult och en härlig sol ute...

Jag sprang ju jättemycket när jag var yngre, började nån gång i Malmö pga nästan tristess, jag kände jag var tvungen att röra på mig mellan allt pluggande och sen fortsatte jag. Sen fick jag frågan hur orkar du???? människan som frågade mig började springa men jag slutade av någon outgrundlig anledning. Märkligt det där. Hade iofs rätt ont i benhinnorna till och från oxå där en stund.

Hur som helst. Nu har vi sprungit två rundor i veckan. Igår vart vi helt slut både jag och dottern när vi kom in men oj vad man ändå tankar energi, ut med negativa energier tankar och känslor och in med positiv energi frisk luft och härliga krafter. Det är verkligen underbart!!!!

Mindre underbart är alla älglöss som valde att springa med oss :)..

Underbara små varelser :)

Idag står inte mycket på programmet. Jag ska ner och ta fram nycklar till gossarna som bor över på hotellet i veckan, en helt gäng glada arborister kommer till oss ikväll. Städa undan det sista efter gårdagskvällens cykelfest ska jag oxå göra men sen blir det inte mycket gjort idag. Jo hästarna ska motioneras och hundarna oxå. Kanske ett litet träningspass i solen med dom båda? Blåser inte så mycket idag.

Sen blir det söndagsmiddag, in med en stek i ugnen och goa potatis till det och sallad.

I veckan ska det förberedas för den irländska aftonen vi har på hotellet. Och kanelbullens dag givetvis!!!!! mumma!



torsdag 21 september 2017

Cykla cykla....


Sista tiden har verkligen latheten bedragit visheten här. När man känner att man blir trött och inte har kondis för fem öre då är det faktiskt läge att sätta fart på rumpen!

Blev ett pass på motionscykeln ikväll äntligen, stora cykelbyxor på, såna där räliga med vadd i gumpen så man inte får ont efteråt .................haha. Tycker inte om dom men tycker inte om att ha ont i ändan i evigheter efteråt heller. 

Så nu kan man slänga sig i soffan med lite gott samvete :)

tisdag 19 september 2017

Ny bil och själens lugn lägger sig


Bild från internet

Nu äntligen efter ett par års letande och vånda har jag fått hem min nya bil! jag som aldrig mera skulle köpa en bil med stjärna, dvs inte betala för något som *bara* är en stjärna. Ska aldrig säga aldrig mera. Nånsin. För att dra med det är den outstanding den där bakhjulsdrivna bilen. Helt klart.

Den är tyngre, starkare och bättre än min Hyundai. Bilen i sig var aldrig dålig men den funkade inte alls till det jag skulle ha den till och jag var bara frustrerad varje gång jag skulle ut och dra. Så nej jag är jättenöjd med mitt köp verkligen. Är sååå skönt och många stenar föll med mitt beslut.

Och annars har lugnet lagt sig på fler fronter. Just nu jobbar jag ikapp med alla små måste jag inte hunnit under sommaren. Man har en del när man börjar ligga efter....just nu håller jag på med ett roligare måste jag klipper ner mina pelargoner jag fick av Patrik i somras och säljer små sticklingar eller rätt stora sticklingar till den som vill ha och resten ska sticklas och sättas för rotning för blomning och eventuell säljning till våren istället. Älskar mina små blommor, nästa projekt är ett lysrör i ett rum på hotellet i källaren. Eller rejäl belysning av något slag som jag inte redigt vet ännu men något blir det iaf. För sticklingar. Övervintring får dom göra i stora salen i källaren, inga minusgrader, lagom ljust och ja det blir bra!

Och inga får träna på. Mint oxå. Har insett att dom små stunderna som sker på promenaden är bättre än inga alls och hundarna blir jättenöjda! jätteskönt!!!

Årets sista kull och första kull med kycklingar har oxå fötts på gården, gammelmor Ethel la sig på ägg och nej med sina nio år på nacken hade jag inte hjärta att låta henne vara utan. Hon fick helt enkelt ligga kvar och ut kom två små pycklingar. Jättesöta och rara och Ethel är en sån underbar mor. Vi har henne, hennes dotter och hennes barnbarn det är rätt så häftigt! tyvärr verkar inte dom här två få hätta men annars har dom andra hätta, det är roligt!

Nu lite god middag till ljudet av regnet utanför, ha en fin kväll!

torsdag 7 september 2017

Ingaträning


Inga min lilla Inga. Valpen som aldrig blir stor.

Hade för några veckor sen Anna Hilding här och när Anna är här får hundarna arbeta med sina huvuden. Dom fick dessutom längre promenader än vanligt eftersom dom fick gå med Anna ner till hotellet ett par gånger. Jättenyttigt eftersom faktiskt varken Inga eller Mint uppskattar trafiken som kommer förbi när man går på såna vägar.

Vi gjorde lite av en rivstart med Inga. Inga är en snabb donna, jättesnabb i vändningarna och med lite tid så kan jag ibland känna att när ska jag hinna? Hinna träna hinna ge mig ut med henne. Nu när hösten har landat härhemma och på hotellet blir allting sånt så väldigt mycket lättare. Givetvis hade Inga kunnat hänga med ner till hotellet i sommar oxå och vi hade kunnat använda stora salen till träning men vi har gjort så mycket annat där i sommar så tiden har inte funnits. 

En sak vi har jobbat mycket med är att hon ska förstå det där med target. Dutt där och du får godis.
Dutt här och dutt där. Inga har fattat sådär. Jo med hjälp. Idag gick vi långrunda i skogen och tröttade ner lilla huvudet först och sen fick hon träning i köket medan maten lagades. Då plötsligt förstod hon.! Likt Mint som verkligen kan stampa på en target GE MIG GODIS! så gjorde Inga likadant! SÅ hur svårt ska det vara????? hur dålig är du på att fatta???? jätteroligt!

Nu är jag lite taggad att ge mig ut med Mint i startklass faktiskt. Mint har hunnit bli nästan åtta år och har inte tävlat på säkert fem sex år men hon har haft problem med moment där jag är ifrån henne. I startklass kan hon stanna hos mig. 

Ja kanske. Ikväll sover båda töserna i varsin hörna. Regnet strilar och ljusen lyser härinne. Dags för en kopp te tror jag bestämt ikväll framför tvn....

och förrästen. Nej för er som hört av er det blir inga valpar. Inte ännu iaf. Jag har lagt planerna med att para Inga på hyllan för egen del då det varit så mycket skit i hennes kull. Vill inte avla på det. Det smärtar i hjärtat men jag får nog inse att det är så det är. Tyvärr.

måndag 17 juli 2017

Träningsvärk


såhär känner jag mig idag, precis såhär! går som en pingvin och kvider när jag ska röra mig uppför backen härute vid stallet. Hemskt. Men nyttigt. Känns ju att gårdagens träning på gymmet faktiskt funkade.

Nackdelen med att jobba hemma som jag gör är att jag går och skåpäter. Dåligt väder, dörren stängd, när jag blir rastlös så istället för att gå ut och ta lite luft så går jag till kylen och äter. Dumt. Väldigt dumt. Ännu värre blir det när jag tränar. Då skåpäter jag mest hela tiden. 

Tänk er att ni har en människa som liksom hör till en byggnad och sen en dag så avlider människan hastigt. Nästa gång man går in i byggnaden så förväntar man sig att människan är där men den är inte det. Det är tomt. Det ekar av tomhet. Liksom gapar. Var utför det idag. Fruktansvärt. Hemskt. Sorgligt. Väldigt konstigt. 

Så nej jag ska fortsätta gå som en pingvin. Fortsätta skåpäta. För jag lever. Det är det viktigaste!

söndag 9 juli 2017

När livet tar slut för fort.............


Sista tiden har alldeles för många i vår närhet fått avsluta sitt liv alldeles för fort, alldeles för tidigt. Det är hemskt minst sagt. 

Tankarna rullar och snurrar i huvudet och man försöker ta till vara på varje sekund. Sista månaderna har varit väldigt hektiska och jag har försökt finnas överallt hela tiden med resultat att nej man klarar knappt finnas någonstans någonting alls. 

Ändring på det nu får det bli. 

Har dragit ner på timmarna på cafeet på hotellet och kommer köra helhjärtat på hotell delen på hotellet och fortsätta med bokningarna där och istället bygga upp cafeet sakta men säkert. Målet är såklart att det ska bli ett självklart utflyktsmål på den halländska fikakartan....helt klart!

Men, ta till vara på livet. Här nu. Alltid.

Var rädda om varandra!

torsdag 22 juni 2017

Midsommar och jordgubbar


Midsommar med sommarens längsta dag är här :) Den där kvällen med sju blommor under kudden där natten aldrig skulle ta slut när man var yngre :) .

Ikväll är det tyst och lugnt häruppe på berget och en mörk himmel tornar upp sig över trädtopparna, det är lovat oväder. 

Själv sitter jag inne och njuter, njuter av lugnet tystnaden och att all mat tills imorrn är hemma men framförallt över att det blir en väldigt lugn och stillsam midsommar.

Sista veckan har jag bara varit, jag har slutfört deklarationer, städat undan, städat på hotellet, haft miljö och hälsa där på besök med gott betyg och jag har samlat energi och tankar om hur sommaren ska se ut, fått rätat ut en del funderingar och ikväll fick vi reda på att vi har stängt på knäredsdagen på kvällen eftersom att bandet inte kommer. 

Gör mig inget, då kan jag fullt fokusera på en kanon dag på dagen på lördag. Jätteskönt faktiskt. Och roligt! hoppas på många glada besökare.

Sen drar vi ju igång vårt cafe på onsdag ! Fram till den 6 augusti har vi öppet onsdag-lördag mellan 8-16. Blir det en succe kommer vi fortsätta ha öppet vissa dagar till hösten oxå tänker jag. Har själv saknat ett cafe i knäred läääänge. Då får vi nog utöka vår glassbar oxå inbillar jag mig. 

Men, ännu är det midsommar och ledighet. En tur upp i skogen med hundarna en dusch och en macka? jo det låter som en underbar kväll i mina öron. Och en god bok sen ovanpå min magnetmadrass. Jätteskönt!

Ha en go helg och en underbar midsommar! 

måndag 19 juni 2017

Joggingtur genom skogen...


Jag älskar min träning men sista halvåret har jag haft huvudet fullt av annat och tiden har inte räckt till. I tider när man behöver det som mest med andra ord. Träningen.

Igår åkte jag och Hanna till gymmet och när jag satt där på roddmaskinen, det var bara jag och Hanna och en gubbe till på gymmet, kände lugnet och kände vinden som fläktade så härligt in genom den öppna dörren så bara kände jag att detta är ren kvalitetstid. Det är jag, tid för mig och att rensa mina egna tankar. Så underbart! så härligt! 

Idag skulle miljö och hälsa komma till hotellet så helgen har annars bestått av en hel del städning......men hon gick in och kikade och ut igen kändes det som. Inget att anmärka på där inte! Så himla underbart! Nej verksamheten är ju inte mycket igång men iaf. Det var rent och snyggt och ordning tyckte hon. Jätteglad blev jag!

Sen idag har jag fixat lite härhemma och så har Hanna ridit båda hästarna. Egentligen vet jag knappt vad jag gjorde medan hon gjorde det men nåt gjorde jag. Hur som helst efteråt tog vi hundarna och tog första joggingturen genom skogen på evigheters evigheter. Sååå underbart. Nej det gick inte fort, men det var härligt. 

En lisa för själen.

Ren balsam! 

fredag 9 juni 2017

Papper papper papper...


just nu känner jag mig lite såhär. Högavis med papper. Deklarationer. Iår har många lämnat in sina papper jättesent, innebär att jag har jättemycket kvar såhär på sluttampen och det känns i ärlighetens namn som att det aldrig finns ett slut. Men det gör det ju, det gör det varje år men alltid när man kommer till sista veckan så känns det hopplöst. Sen ett tu tre inser man att nu är jag klar! Som sagt likadant varje år!

På hotellet har vi haft bussar från thermotours och hälsat på oss. Fika och lunch varje dag glada bussresenärer från skåneland som slussas vidare till hallands väderö. Ska minsann köpa mig en sittdyna med magneter innan dom far hem!

Hästarna går fortfarande åtskilda och ja Annie har hamnat i nån slags trotsålder. Hon bråkar mest hela tiden och det är vansinnigt jobbigt. Två ben och trilsk. Hoppar hit och hoppar dit. Visste det kunde komma men önskar sååå att hon kom igenom den perioden genast. Jättejobbigt. Jättetråkigt. Men som sagt det går över. Det har det gjort alla andra gånger så det lär det göra nu oxå....

Nu är det dock fredag student för många och våra egna ungar slutar skolan nästa vecka! SEN är det sommar på riktigt!

Ha en go helg!



måndag 15 maj 2017

Hästar som slåss


Aldrig trodde jag väl när jag tog detta kortet precis när hästarna kommit hem att jag skulle tvingas dela på dom igen pga att dom skulle nästan slå sönder varandra. 

Det började för några veckor sen när jag kikade ut genom fönstret, då stod damerna bakdel mot bakdel och bara slogs för glatta livet. Jag for ut i t-shirt och trosor och bara skrek och då gick dom isär och sen har det varit lugnt. Tills för några dagar sen när Annie började få konstiga märken här och där. Vi trodde det var att hon rullat sig illa men nej, igår insåg vi att det är det inte. 

Det började efter ridpasset när vi tagit på Belinda flugtäcke, då började Annie jaga  henne runt i hagen men hon slutade rätt så kvickt ändå och både jag och Hanna pustade ut. Nån timma senare var det dock dags igen och denna gången slutade hon inte. hon jagade Belinda runt runt i hagen som en galning och jag såg att Belinda blev tröttare och tröttare. Trots att Belinda sparkade för att freda sig så verkade Annie bli argare och argare. Vi for ut både jag och Hanna, med fara för vårt eget liv i princip så försökte vi få dom att springa åt olika håll för att få tag på en häst. Belinda ville gärna springa till mig det syntes men Annie var för tätt inpå. Till slut fick jag dock Annie att vika av och Belinda stannade så jag kunde ta henne och maken tog fatt i Annie. Det blev bara ett sparkmärke på Annie på halsen men för övrigt så blev det inget tack gode gud och ingen av dom har haltat idag heller. Det kan ju sluta med förskräckelse i såna lägen. 

Men, idag går dom i varsin hage. Eller gick för nu är dom inne i stallet. Dom brunstar som tokar båda två men nu får dom gå i varsin hage, och jag trodde nog det skulle bli lite rörigt där idag men nej dom har varit jättelugna därute hela dagen och det är jätteskönt. Det är som om dom fattar att här kommerinte den andra åt mig. Eller ja det är ju Annie som jagat Belinda. Belinda jagar inte Annie, hon mest bara skvätter och skriker när Annie kommer i närheten. 

Ston. Jo det ska tydligen vara typiskt ston. 

Mitt hjärta blödde igårkväll och jag var så ledsen, jag ville ju så gärna att dom skulle bli rediga kompisar och gå ihop men nej, ödet ville annorlunda. Tyvärr. 

lördag 6 maj 2017

Tänk vad gott man kan ha det....


vilken fantastisk dag vi har haft idag! sol från klarblå himmel och underbar temperatur och knappt någon vind!

Kom ur sängen i tid idag och åt frukost i lugnan ro och åkte ner till hotellet och förberedde årets upplaga av restaurangdagarna. Tyvärr inte jättevälbesökt hos oss mycket beroende troligen på konfirmationer och annat som sker i maj men det kom ett glatt gäng och åt vår lättgrillade lax som serverades med färskpotatis sparris och västerbottensås. Till dessert hade jag gjort min fd svärmors knäckiga bärpaj, denna gången på rabarber och lite jordgubbar med hemlagad glass. Sååå gott! 

Blev mat över till oss oxå sen....mumma!

När vi väl kom hem vart det stallgöra och sen tog hanna ut Annie på ridtur och sen tömkörde hon Belinda. Jag och Belinda red lite igår så idag fick hon markarbete istället. Jag var så nöjd med mig själv, har många gånger tänkt tanken att vilja gå ut och rida ni vet när som helst när andan faller på men har dragit mig för att ta ut Belinda och lämna Annie i hagen. Igår föll andan på rejält efter att värken i ryggen släppt så jag tog min lilla tös och red lite i paddocken och se det gick ju hur fint som helst!!!!

Nu ska vi ta kväll och imorrn när jag har matat hästarna så ska jag gå in och krama kudden igen. Ska bli sååå skönt! sen blir det deklarationer för heeela slanten! 

Tjingeling! 

söndag 30 april 2017

Valborg


Vilken underbar dag det har varit idag! helt fantastisk! Som vi har väntat efter detta vädret med sol och lite lagom värme, våren har varit så himla kall!

Och här går dagarna annars i 190 och sen påsk har jag dessutom haft ont i min rygg. Inte ont som lite ont i ryggen utan jätteont och det har varit fruktansvärt jobbigt! har fått behandling och order om att vila och låta ryggen få vara i fred medan det läker men det är ju inte så himla lätt heller. Men men. Det går en dag i sänder känner jag och så hoppas jag bli bättre så smått här framöver. 

Nu är deklarationssäsongen i full gång dessutom så dagarna består av papper hotell och papper. Massor av papper. I fredags hade vi vår första after work på hotellet och det föll sig väldigt väl ut och var väldigt uppskattat. Himla roligt. 

Sen i helgen har det varit häst egentligen för hela slanten. Båda töserna går framåt i sin utveckling och det är så skönt. Det är idag sex år sen transporten rullade in på gården med den här fina tösen och hennes mamma i, Brandts Aniara och hennes mamma Zimone. Då var Annie bara ett litet föl och idag när Hanna red fick jag nästan nypa mig i armen hur utvecklingen av den här hästen har gått framåt, unghästen jag tänkte sålt efter att Hanna åkt av Zimone och lyckades göra illa sin nacke för ett antal år sen. Det blev inte så och det är jag väldigt väldigt tacksam för idag. 

Ytterligare ett par år senare åkte jag till Ljungby och besiktigade denna tösen, min egen lilla Brandts Belinda. Snällare häst finns inte........


Idag har båda tjejerna presterat två magiska ridpass i paddocken, jätteduktiga och både dom och deras små ryttare lär sova gott inatt....Mammans rygg är äntligen på bättringsvägen men ännu så länge håller jag mig på marken...

Önskar er alla därute en riktigt härlig valborg! 





onsdag 22 mars 2017

Mattes hjärta


Livet går vidare. Tomt är det, det ekar i huset på nätterna. Chili har ju inte fört något oväsen på nätterna men det är så tydligt nu att det har blivit så jättetyst härinne på nätterna. Det är märkligt. En väldigt märklig känsla. 

I förrgår fick vi ut och ridit iaf jag och hanna, ja Hanna red dagen innan. Så glad vi har våra hästar hemma nu och kan gå ut när som. Mattes hjärta, vad skönt det är att hon fått ordning på sina hovar sin kropp och ja man märker faktiskt att hon känner sig piggare nu när hon lättat om än lite i vikt. Jätteskönt det oxå. Springer tokspel i hagen och Annie står och följer henne med blicken. Vad är det för mening att slösa energi på ingenting?I ridningen sköter hon sig ypperligt och tanken är ju att starta på new forest mästerskapet i sommar åtminstone med den ena. Kanske ska jag våga rega min tös som häst och ge mig ut och tävla? får suga på den! 

Så underbart är det iaf att ha dom hemma! så glad för det! 

och ja på hotellet rullar det på i maklig takt. Har provmålat två väggar för att se om tapeterna sitter kvar. Möte igårkväll och hotellgäster i veckan. På lördag våffeldagen och sen är det lugnt några dagar, ingenting inplanerat mer än födelsedagsfirande härhemma. Mysigt! 

Annars fick väl livet sig en törn till här i helgen, vissa människor ger aldrig upp och kommer aldrig inse att deras eget liv speglar sig i hur dom själva skapat det. Ingen annan. Blir så förbannat trött. 

Nähä, nu halvåtta hos mig, mästerkocken och sen soffan! 

Tjing! 

lördag 18 mars 2017

Livet på den här gården blir sig aldrig mera likt...


Vår älskade Chili finns inte mera. Hon blev fort väldigt gammal när hon fått sin andra valpkull och ja sen dess har hon inte varit sig likt. Hon har fått behandlingar, örter, fått vila, fått mer motion mindre motion det har tagits prover men nånting hände. Det är tre år sen. Sakta sakta har det gått utför men det har gått just utför. Att träna med henne kändes inte aktuellt längre även om hon fått vara med bara för att få göra något och oj vad hon har tyckt det har varit roligt men man har märkt tydligt att hon blivit väldigt trött väldigt fort. 

Chili var hunden som kom in i mitt liv efter Zorro. Zorro som var en hjälte men stor och med alla problem man kan tänkas rent mentalt. Med honom testade jag alla teorier som finns inom hundträning, jag rev mitt hår jag grät floder och jag slutade mer eller mindre träna hund eftersom det var så fruktansvärt jobbigt att ha honom med sig ute. Efter en helg i värmland trodde jag att han höll på att dö, han låg i två dagar. Han var helt slutkörd mentalt. 

Vi tog bort honom när han var tre år, och därefter kom Chili in i vårt liv. Jag var fast besluten om att ha hund igen och en tik men jag kände rätt så direkt att jag hade agg mot allt vad hundträning hette. Vi gick valpkurs och Chili var jätteduktig men jag mest suckade och tyckte det var jobbigt. Efter att ha gjort en avkommebeskrivning där hon skötte sig exemplariskt så började vi träna jakt och jag åkte upp till stackars Birgitta och sa vad inte hunden kunde och vad inte hunden gillade. Birgitta tittade på mig med stora ögon och sa att det är ju inte hunden vi ska träna det är ju du som ska lära dig tycka det är roligt igen!

Chili var hunden man gick ut och tränade och sen satt det. Som ett smäck. När tiden inte räckte men jag ville starta på prov så tränade jag och sen fick vi till det. Ja inte ettan i öppenklass den fixade vi aldrig på grund av brist på träning egentligen. Jag var nybörjare och hade inte helt tiden och ja jag har väl aldrig förstått det där att dygnet bara har 24 timmar. Idag så lider jag med hunden att hon inte fick träna mera när hon kunde. Hon var verkligen hunden som alltid gjorde sitt yttersta. Hon försökte alltid. På provet där hon borde haft en etta så satte hon mycket som ingen annan gjorde och fick hem varenda fågelfjäder. Men jag visade henne in när hon kom och det fick man inte tydligen. Det blev en nolla och sen kom andra valpkullen som då skulle bli hennes sista. 

Älskade Chili jag saknar dig redan så det gör ont i hela själen. Du gav mig tron tillbaka och du gav så mycket av dig själv. Du har gett oss två fina valpkullar och mängder med fina vänner. Ditt liv blev för kort och ja livet här på gården blir sig aldrig likt igen. 

Vila i frid. 

måndag 20 februari 2017

En kopp te och ett täcke i soffan


Älskar förkylningstider. Not. Maken insjuknade i flunsa i fredags med hög feber hosta och förkylning. Hemskt har han låtit, inatt är första natten han faktiskt har sovit ordentligt sen dess.

Känns lite som om det är min tur. Det ligger och lurar där i kroppen jag fryser lite, känner mig lite matt men är ändå upprättstående. På ett sätt är det bättre om det bryter ut och försvinner men har lite för mycket att göra för att klara av det där så jag fortsätter att försöka mota olle i grind. Vitaminer stora koppar med te och vila under ett täcke i soffan varvat med momskörningar och planering på hotellet. 

Ikväll slår regnet mot rutan och det blåser kalla vindar, vart är våren?

tisdag 31 januari 2017

Fåglarna kvittrar!


Härliga vårvinter!
Nu känner man att våren är på väg, dagarna är längre och fåglarna kvittrar ute på dagarna. Även om vädret är grått så är det sååå skönt!

Här rullar det på i ett fastligt tempo med hotellet, nu börjar saker falla på plats, tillstånd börjar bli klara och allt sånt där runtomkring är klart. Fantastiskt skönt!  I helgen känner jag till och med att jag skulle kunna ta en tur och åka och fika på nåt annat ställe. Lugnet börjar lägga sig. Jättehärligt!

och det var en fantastisk dag i lördags med invigningen, mycket folk men i lagom ström så jag hann med att andas och prata med människor. Så himla mysigt!

Nu rullar vi vidare mot alla hjärtans dag och sen långfredag. Däremellan semmeldagen och lite våffeldag, cafeöppet och lite sånt. Så roligt!

Chilis bror fick tyvärr lämna jordelivet förra veckan och ja jag känner att Chili tacklar av mer och mer. Det är jättejobbigt. Nu när vi har börjat komma i fas försöker jag komma ut med dom på morgonen och ska sätta igång träningen av Mint och Inga så dom får lite kvalitetstid oxå. 

Jätteskönt!



onsdag 11 januari 2017

Stormvarning!


Klass II varning utfärdad här idag, känns inget roligt alls! Snöoväder ska det bli i kombination med jättestarka vindar. Känns inte alls okej. Ska gå ner och mocka här om en stund så stallet är klart för insläpp om det drar igång så mycket så inte hästarna kan vara kvar ute, det bar mig emot att ta ut dom idag får jag säga med hänsyn till just vädret. Bara snö är ingen fara och bara blåst men i kombination tycker dom det är riktigt jobbigt. 

Får bli papperarbete härhemma istället idag. 

Nere på hotellet fortsätter vi städa. Hittade en gammal burk rödbetor som gick ut 2008? lär bli mer än en tur till tippen det närmaste och vi rensar och slänger gammalt, ut med det! Har köpt nya gardiner som skulle satts upp idag men dom får åka upp imorrn istället då. Fräscha i lite roligare färger. Känns roligt och härligt. 

Och så fick jag ett erbjudande igår om hjälp med att måla rummen, en människa som tycker det är buskul att måla och greja. Ja allting är ju roligare om man är två så det tackar vi inte nej till :). Inte alls. 

Nähä, papper och sen ut i stallet!

Håll i hatten!