Första advent

Så var första advent här. En härlig uns av ljus sprider sig äntligen över landet och nu är det inte långt tills det vänder. 

Mot ljusare tider...och förhoppningsvis mer sol. På danmarks vädersida DMI står det att läsa att nu går vi mot mildare och blåsigare tider. Skogsägarens värsta fasa efter en sån här höst vill jag lova. 

Ja dom här senaste veckorna känns som om jag skulle kunna sova i flera veckor efter. Har lagt mängder med timmar och energi på att leta hem åt lilla Juno, problemet är fortfarande inte löst och vi vill ju så gärna att hon ska få ett gott hem. 

Sen verkar det som om cancervågen har slagit till över oss. vi har flera vänner som drabbats på kort tid, någon går att bota, någon har fått det dystra beskedet att det inte alls går att vare sig operera eller behandla. Tunga tråkiga besked som man inte vill att någon ska behöva få. Inte ens ens värsta fiende. Usch! 

Vänner som gått i väggen som tidigare varit glada positiva och haft koll på det mesta oroar sig nu för ingenting och för saker som man inte oroat sig för på flera år. Man vill så gärna hjälpa men känner sig så hopplöst hjälplös. Man känner sig hopplös minst sagt. 

Och så har ju då dottern hoppat av skolan. Hon har kämpat, hon har använt kvällar helger halva nätter till plugg suttit med huvudvärk var och varannan dag, gråtit av stress över prov och verkligen kämpat men till slut fick hon inse att nej jag kan inte kämpa mig igenom detta jag måste byta linje. Vad händer? Jo rektorn säger nej. Där är fullt. Dom har inga mängder program på osbeck heller och byta skolan är inte aktuellt. Inte när man är så slutkörd i botten på energi så den inte finns längre. Då är inte längre skoldagar ny skola och nya kompisar ett bra alternativ. 

Rektorn hade ett par halvvarianter men alla gick ut på att skolan skulle längas till fyra år och då sa Hanna att nej, jag hoppar av och söker om nästa år. Samlar kraft samlar energi och börjar om. Men för en mamma att se ett barn under flera månader vara så ledsen må så dåligt och kämpa så har slitit sönder mammahjärtat. Man vill stötta men vill kämpa med henne men man gråter inuti. Igår gick jag och la mig och somnade och har sovit tio timmar inatt. Det behövdes. Verkligen. 

Hanna ler igen. Hon är glad igen och har piggnat till. Hon har städat här i huset så det glänser på sina ställen, hon har städat i stallet så man knappt vågar gå in där och hon har röjt igenom hela sitt rum. Ju sämre man mår ju mer städar man sägs det och det är ju en del av utrensningsprocessen. Den gör gott.

Nu ska vi motionera våra hästar sen ska vi ner till hotellet och fira första advent..Ha en mysig söndag därute och var rädda om varandra!